Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
here ekik och nils sture mötas.
397
samhet på den talande. »Nå väl, hvad har du att förtälja
från östanbro?»
Nils hade strax efter öfvergången af Dalälfven sändt
femtio svenner under Hollingers anförande att intaga en
ställning vid den nämnda öfvergången öfver Sagån, dels för att
kunskapa, dels för att, om möjligt, samla allmogen omkring
sig, och slutligen för att få en fast länk mellan Uppsala och
Brodde, som ännu höll sig på Yästerås.
»Jaha, se underrättelserna därifrån äro ... ja de äro just
icke af det glada slaget.»
Och han berättade ungefär det samma, som Hollinger
berättade för Ingeborg.
Nils Stures blick mulnade, och han sporde hastigt:
»Hvarthän vände sig herr Erik Karlsson?»
Men den frågan kunde icke bårdskäraren besvara. Han
hade skyndat sig bort från platsen så fort han kunnat, och
efter nu lyckan hade så fogat, att han träffat herr Nils, så
hade han af välmening velat lämna honom dessa tidender.
Han ämnade nu slå sig ned i Uppsala.
När den mörke, men enfaldige bårdskäraren aflägsnat sig,
försjönk Nils i tankar och genomgick med sig själf sin
ställning och utsikterna för och emot, allt efter som de döko upp
för hans inbillning. Han insåg fullkomligt den fara, han
utsatte sig för, om en manstark fiende här kom honom till
mötes, och han gjorde sig den frågan, om han skulle i tid
draga sig tillbaka, eller om han skülle fullfölja sin föresats
att, hvad hälst som kunde inträffa, här afbida hufvudhärens
ankomst och gå rakt på Stockholm.
Då hördes en högtidlig sång af munkar, som gingo tätt
under fönstren af ärkebiskopshuset, och de djupa, högtidliga
tonerna bredde en stämning af underbar kraft öfver hans själ,
på samma gång som de drogo honom med sig in i det höga
templet, dit munkarne ställde sin gång. Där ville han
afsluta sin orofyllda öfverläggning med sig själf och inför Guds
altare ställa sin sak till honom.
Han tryckte sin hatt på hufvudet och gick ut..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
