Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hebr erik och nils sture mötas.
401
till vapen och allmogen med mig, och endast i hans namn
kunna vi förenas, herr Erik!»
Orden uttalades med ett så fullkomligt lugn och ett så
djupt allvar därjämte, att herr Erik fann genast omöjligheten
af hvarje försök att åstadkomma en ändring.
»Men jag står lika fast vid mitt beslut som I vid edert!»
var det enda, han yttrade.
»Så blifva vi dock till sist fiender, herr Erik!»
genmälde Nils.
»Bättre dock att nöja sig med det mindre i sämja, än att
fika efter allt under strid!»
Ett egendomligt leende drog sig därvid öfver Nils Stures
anlete, medan ur hans blick lyste det rena medvetandets tro,
den fasta viljans eld.
»De faror, som jag gått och går till mötes, är jag väl
förtrogen med, herr Erik», sade han, »jag har vigt mig in
till döden, men allt måste jag vinna, hela riket måste förena
sig med mig, ty ett styckadt Sverige är Sveriges död . . .
Därför ligger ingen lockelse för mig i det mindre, som I
hafven bjudit . .. Min väg går till konungen, och den som
icke är med mig, han är emot mig. Där hafven I mitt svar,
herr Erik Axelsson!»
»Som I viljen, herr Nils Sture . . . svärdet må afgöra
saken oss emellan!»
Mörk lämnade Erik med dessa ord högkoret. Nils såg
länge efter honom, huru han aflägsnade sig genom de höga
hvalfven, tills slutligen pelarraden bortskymde honom.
Därefter lämnade han äfven själf kyrkan.
Testamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
