Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
nils b0s80n sture.
att färdas genom Uppsala norr ut till örby, där hon skulle
sammanträffa med sin man herr Gustaf Karlsson. Det var
naturligt, att Nils gärna skulle vilja efterkomma den förnäma
fruns begäran, huru svårt det ock fölle sig att beröfva sig
äfven det minsta antal af de för den stundande striden
behöfliga svennerna. Sten, som mer än väl insåg detta, och
som dessutom gärna ville begagna tillfället att träffa sin
moder, yttrade då, att han ansåge för bäst, att hans fru moder
dröjde i säkerhet i staden, tills striden vore utkämpad, något
som äfven hon själf — det vore han öfvertygad om — skulle
föredraga, när hon finge veta, huru allt förhöllo sig. Och
han följde med sin moders sven till hennes härberge.
Fru Brita Stensdotter hade sent föregående afton,
tillsammans med Brita Turesdotter och Ingeborg, kommit
sjöledes till staden. Herr Erik hade med sitt följe stigit i land
något sydligare, emedan han hade brådt att sammanträffa
med herr Nils, och den fullkomliga vindstilla, som rådde,
gjorde, att båtarne endast ytterst långsamt kunde drifvas fram.
När de ändtligen hunno stranden och kommo upp i staden,
ansåg fru Brita det vara för sent att sända bud till herr Nils.
Icke ens sin son ville hon störa, utan beslöt att afbida
morgonen.
Hon befann sig jämte jungfru Brita i ett inre rum, när
Ingeborg, som stod vid fönstret i det yttre, hastigt lämnade
detta och skyndade ut. Fru Brita ämnade just fråga hvad
som stod på så häftigt, då dörren öppnades och hennes son
steg öfver tröskeln.
Den gamla frun sammanknäppte sina händer, och glädje
och stolthet på en gån g lifvade hennes drag, när hon såg den
ståtlige riddaren, som stod där i full härbonad med den
blågula fältbindeln öfver axeln. På hjälmen svajade en hög
fjäderbuske, äfvenledes i blått och gult.
Jungfru Brita Turesdotter rodnade som en ros, men såg
därunder så segerglad upp på sin riddare. Dessa färger,
hvad betydde de väl annat, än att hennes kärlek utgjorde
riddarens lycka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
