Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den blågula fältbindeln.
415
hennes kind och hennes hjärta upphörde för ett ögonblick att
slå. Hvarifrån hon fick sin styrka, kunde hon ej begripa,
men hon tackade i sitt hjärta innerligen Gud och Guds moder.
När hon åter slog upp ögat, var hon ensam. Striden
hade dragit sig åt ett annat håll, fjärran från henne, men
ännu stred man, utan att någon kunde säga, hvem som till
slut skulle vinna segern. Så klokt hade Nils Sture förstått
att uppställa sina oöfVade skaror, och sådan hängifvenhet för
honom brann hos dem.
För detta hade dock Ingeborg i denna stund icke en blick.
Hennes öga spanade bort till den plats, där hon sett den
blågula fjäderbusken sjunka mot marken. Där, åt skogen till,
var allt tyst. Endast do döde, som lågo strödda utefter
slagfältet, visade, huru het dock striden här gått fram.
Småningom, allt efter som hon kände kraften och lifsvärmen
återkomma, tog hon några steg framåt bort ifrån den skyddande
häcken utåt sandåsen, där hon bättre kunde öfverskåda platsen.
Och hon stannar, hon lutar sig fram, ögat vidgas,
blicken skärpes. Något rör sig invid själfva skogsbrynet.
Hon ser tydligt tvenne män, som bära en af de fallne.
De äro just på väg att försvinna bakom skogens första träd.
Men ännu ser hon den blågula fältbindeln släpa med sina
fransar utefter marken. Och männen, som buro, kände hon
full väl. De voro bonden och den enfaldige bårdskäraren.
Hastigt ilade hon nu utefter sandåsen och ned på fältet
samt fram öfver detta mot skogen. En obestämd aning sade
henne, att här någon fara ytterligare var på färde, och i
samma mån, som de dunkla orden i männens samtal blixtrade
fram i hennes medvetande, blef hennes aning visshet. Att
riddaren ännu lefde, det antog hon för gifvet, efter de buro
bort honom, men att deras mening därmed ic.ke var god, utan
ond, det framgick lika tydligt för henne, när hon besinnade
det vreda uttryck, hvarmed bonden talat om herr Stens
räddning genom Johan Magnusson. Men voro de sålunda fiender
till herr Sten, så voro de det ock till en hvar, som sökte
komma med räddning till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
