Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
nils b0s80n sture.
Men det första villkoret var att icke släppa den
bortilande båten ur sikte samt att komma öfver till andra
stranden. Detta var dock ingen lätt sak, ty hon kunde icke vända
sig till mördarens förtrogne, och utom honom fanns där på
stället icke någon möjlighet att komma öfver. Och med hvarje
försvinnande ögonblick aflägsnade sig båten allt mera. Detta
bestämde henne närmast att först och främst utefter stranden
följa Sigge, och därunder framskymtade ett svagt hopp att
finna en båt längre bort eller möjligen i värsta fall ropa åt
Sigge själf att sätta henne öfver. Hon borde alltid kunna
utfinna någon grund därför, som kunde låta för förrädaren
antaglig. Utan att emellertid för ögonblicket närmare
utveckla för sig denna del af sin plan, ilade hon framåt, snabb
och tyst som molnets skugga, när hon far hän öfver fältet.
Förföljandet var dock förenadt med vida större
svårigheter, än Ingeborg från början kunnat föreställa sig, och
under vanliga förhållanden skulle hon hafva visat ifrån sig
såsom något alldeles outförbart hvarje tanke på att
tillryggalägga denna väg inom samma tid som nu. Men hennes
kärlek gaf henne kraft, omständigheterna blefvo äfven hennes
bundsförvanter, i det att roddaren hade sina särskilda
orsaker för att dels komma fram så omärkligt som möjligt,
dels med så litet buller som möjligt. Därför höll han sig
tätt utmed den stranden, där skuggan föll, dels rodde han
helt långsamt. Likväl hade han fått så långt försprång, att
båten litet emellan vid någon bukt af stranden försvann ur
Ingeborgs åsyn. Hon ansträngde alla sina krafter för att
hinna honom något närmare, men detta tycktes icke vilja
lyckas.
Måhända låg här, som så ofta är fallet, hennes lycka
just i det, som syntes henne vara motsatsen. Ty efter en
stunds rodd närmade sig båten till den strand, där hon
befann sig, och hon såg roddaren gå uppför strandbacken och
försvinna inåt land. Hon skyndade sig fram så försiktigt
som möjligt, men just som hon stod i begrepp att begifva
sig ned till båten, hörde hon steg, som närmade sig från det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
