Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en afskedsblick.
443
för att bilda en folkresning och skapa en fara i Nils Stures
rygg, så att han måtte komma mellan tvenne eldar?
I förstone ville icke Nils tro på den förklaring, som dock
låg i de båda männens tal, att ärkebiskopen skulle draga
bort ur riket. Han tänkte icke på annat än den makt, som
legat i hans fiendes hand, denne man, som af- och tillsatt
konungar, liksom om Sveriges konungakrona hängt på
spetsen af hans ärkebiskopsstaf till hans fria förfogande, och som
med ett maktspråk velat tillintetgöra honom själf. Nu var
han kommen att pröfva denna sin makt på nytt, full af
hämnd och hat, lika hård och samvetslös som alltid, utan en
tanke på sitt fosterland, om det skulle hafva en själfständig
tillvaro eller brista i tu och splittras i stycken.
Men hvad ville han här på den nakna klippan vid
Ålands haf?
Han stod där hopkrympt och sammansjunken, men icke
som om kraften sinat ut ur hans muskler, utan tvärt om,
som om de varit sammandragna i hela sin styrka, för att
sätta honom i stånd att våga ett jättesprång. Blicken
tycktes spanande hvila på något föremål i fjärran, måhända på
Frötuna kyrka, som man kunde se från den plats, där han
befann sig. Drogo de månne fram för hans inre öga,
bilderna från en förfluten tid, då han som barn hos sin
morfader, gamle herr Krister Nilsson (Yasa) på Björnö, mången
gång trampade den mark, hvarpå hans blickar nu hvilade?
— Männen sade så, men för Nils syntes det snarare, som om
han ville förtrampa och förbanna den mark, där hans
barndom förflutit.
Det låg en sådan bitterhet, ett så hemskt och förfärligt
trots i hela hans skepnad, när han reste sig upp och utsträckte
handen i en krets framför sig, att en hvar, som sett honom,
skulle lika väl som Nils tolkat de ord, hvilka hans läppar i
detta ögonblick tycktes uttala, som en förbannelse. Marken,
på hvilken hans fötter trampade, tycktes brinna, och
drak-hufvudets väldiga käftar rörde sig, liksom ville de sluta sig
och krossa den djärfve, oböjlige mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
