Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försoningen.
469
»Fru Brita», sade han, »har förskaffat sig en fiende,
som ...»
Brodern såg frågande på honom, men Erik försjönk i tankar.
»Hvilken fiende? ... Hvad menar du?» sporde Ivar, utan
att det tycktes göra åsyftad verkan på Érik.
»När var det, Olof», vände sig denne till trotjänaren,
»när var det, som budet var här från kaniken, herr Erik
Olofsson?»
»Samma dag, som konungen höll sitt intåg», svarade Olof.
»Ja väl, så var det!» utbrast Erik. »Men alla dessa
ärenden, som sedan dess varit att handlägga, hafva fört mitt sinne
på afvägar.»
»Och likväl, när allt kommer om allt?, inföll brodern
leende, »torde denna saken icke vara mer värd, än att den
kan glömmas.»
»Gud bättre, jag tror det ej!» återtog Erik. »Dock visar
sig allt så obetydligt, att jag just däraf vore färdig att dela
din tanke. Det rörer en simpel sven, en af herr Nils Stures,
jag vet icke i detta ögonblick, om karlen lefver eller är död
... Han föll i mina händer vid östens bro i fejderna med
herr Erik Karlsson, och jag ville begagna honom att föra bud
till herr Nils, då han började tala ur en ton och föreskrifva
mig lagar, som gjorde, att jag genast lät skicka honom åter
ned i tornet.»
»Nils Stures svenner äro karlar efter mitt sinne!» sade
Ivar. »Hvad heter denne sven?»
Erik hade glömt namnet, men Olof Råd kom det väl i
håg och upplyste herr Ivar därom. Svennen hette Hollinger.
Ivar letade i sitt minne, om han skulle känna honom, och
det gjorde han ock. Han hade många gånger talat med
honom på Penningeby.
»Som jag säger», fortsatte Erik, »jag hade alldeles
förgätit svennen, då kanik ens bud kom och lät å sin herres
vägnar förstå ungefär detsamma, som svennen yttrade till mig,
- att om något oförutsedt inträffade med honom, skulle något
oförutsedt inträffa äfven med mig och min släkt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
