Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONINGEN.
471
allmogen till på första ting, hvem som har fört konungen
tillbaka till riket, och alla med en mun skola svara: det är
herr Nils Sture, han och ingen annan.»
»Nils Sture!» upprepade långsamt Ivar...
»Spörj konungen själf, och du skall få samma svar.»
»Nils Sture!» hördes åter Ivar långsamt uttala.
»Du skall se det i denna kväll», fortsatte Erik helt varm,
»du skall se och höra af konungen själf, när riddaren
kommer upp på slottet, att konungen anser honom vara sin
frälserman, som han säger. Och säg mig sedan, huruvida du
hyser samma tankar om Axelssönernas ställning i Sverige . ..
Nej, det är för visso så, att vi måste se oss om åt alla sidor,
och hafva vi gifvit vika, så måste vi icke genom oklokhet
låta oss tvingas längre tillbaka, än att konungakronan
öfver-skuggar oss. Yi måste stå så, att konungen icke blott ser
oss, utan att han ser oss framför alla andra...! Finner du
icke, broder, att det beslut, som rådet måste fatta till förmån
för dig, ingenting annat är än hvad konungens testamente
måste innehålla!»
Ivars drag blefvo allt allvarsammare, ju längre brodern
talade, och ju fler grunder han anförde för sin åsikt.
»Konungens testamente», fortsatte Erik, »det är så att
säga det enda arbete, som återstår för honom att göra, men
det måste innehålla, att han öfverlämnar riket åt dig, och för
att detta och intet annat skäll blifva innehållet, så fordras
det, att, som jag säger, konungen ständigt har för sina ögon
dig eller mig, broder, och att det talet ständigt ljuder för
hans öron, att Axelssönerna äro de enda, som förmå bära upp
det svenska konungadömet! Därför är det ock, som jag så
strängt håller på den saken, att hvad det nu än är, som vår
fränka på Hammarstad må hafva tagit sig före, så bör det
tystas ned, och jag må evigt ångra, att svennen fallit mig så
platt af minnet ut...»
Det hade varit en lätt sak att förvissa sig om, huruvida
Hollinger ännu fanns på Stockholms slott, om ännu herr Erik
haft det i händer, men nu måste äfven själfva förfrågnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
