Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BLEKA DÖDEN.
503
i rättan tid fram, att han såg mordgärningen, såg det mörka
stålet glimma i aftonrodnaden och den anfallne störta ned
mot tufvan.
Då grep han hastigt sin yxa ur bältet och slungade den
med kraftig arm efter mördaren, ögonblicket därefter var
han själf framme.
Mördaren vände sig hastigt om, men hans ansikte var
genom den uppstänkta smutsen alldeles oigenkänligt, och han
gaf icke sin fiende tid hvarken till spörsmål eller anfall, utan
flydde med en förvånande hastighet in i skogen.
Brodde insåg genast omöjligheten att här förfölja honom,
om han ville rädda den stackars fotvandraren, hvilken hade
glidit ned från den mjuka och slippriga tufvan och nu
färgade träskets vatten med sitt blod. Han steg därför af sin
häst och gick fram till den olycklige, som han varligt lyfte
upp ur vattnet och bar bort till fast mark.
Med varsamhet vecklade han upp den vida reskappan
för att undersöka såret, men när han slog tillbaka den af
vatten indränkta hatten, hvars vida brätten hade slagit sig
omkring den andlige herrens hufvud och undandolt hans
ansikte, lät han plötsligt hufvudet sjunka och slog tillsammans
sina händer, under det att en skymt af glädje spelade genom
hans i vrede och sorg skiftande anletsdrag.
Han igenkände tydligt den modige Erik Olofsson, som
en gång räddat honom själf ur den förfärliga fångenskap,
hvarifrån han utan denne mans beslutsamhet aldrig kommit
med lifvet. Hela denna tafla af ångest och själskval, som
plötsligt förbyttes till ljus och frihet, stod framför honom i
sin fulla styrka och ursprunglighet, och hans hjärta
genom-bäfvades midt i harmen, att den usle mördaren skulle undgå
honom, af tacksamhet till Guds moder och helgonen, som styrt
hans väg till hans ädle räddares sida.
Med fördubblad ifver egnade ban sig nu åt vården af
denne. Så godt sig göra lät, sökte han förbinda det gapande
såret och hämma blodflödet, hvarpå han sakta lyfte den ännu
till utseendet liflöse på sina armar och bar honom ned emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
