Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
NILS . BOSSON STUBE.
yet kastade långa, längtande armar mot strand, allt log emot
henne, allt var frid och ljuflighet.
Alla de gånger, som deras öden fört dem tillsammans,
alla de ord, som de växlat med hvarandra, det jungfruliga
hjärtats sorg att hafva stött ifrån sig sin lycka och vissheten
att nu hafva återfunnit henne, — allt flöt tillsammans i en
känsla af outsäglig lycksalighet. Men den sträng, hvars
dallring åstadkom hela denna skimrande tankeskapelse, var en
enda, enkel, lättfunnen och låg nu så fullkomligt skönjbar
och ljöd så fulltoning, ehuru långa mellanrummen voro mellan
de grepp, som försatt den i rörelse. Pantleken på
Nyköpingsbröllopet, jungfru Solfager, smycket med blommans bild, som
för henne blifvit en sådan dyrbarhet efter sammanträffandet
med riddaren i Västerås och de ord, som han där fällde om
detsamma, att hon skrinlagt det och endast i hjärtats
högtidsstunder framtog och betraktade det, såsom man betraktar en
undergörande helgonbild, — se där do ödets vingslag, som
nu, samlade i ett, fläktade omkring henne denna trollvärld
af öfverståndna lidandens lön.
»Nu skall jungfru Solfagers smycke blifva min
hjälm-prydnad!» — hörde hon riddaren säga, och lion for med
handen uppåt halsen, liksom ville hon fatta kedjan, på hvilken
guldprydnaden med den lilla blomman var fäst.
Men handen fann ej hvad den sökte och föll maktlös ned
vid sidan, stannande på den lilla pärlsömmade väska, som
hängde ned under småsvennetröjan, och hvari hon burit och
ännu bar den guldkedja, "hvilken hon fann i det underjordiska
fängelset på Stockholms slott. Hon hade under de föregående
dagarnes oro och den öfverväldigande sorg, som upptäckten
af riddarens verkliga kärlek väckt hos henne, så godt som
glömt bort det dyrbara smycket, och det hade sålunda
kommit att ligga kvar i sitt första förvaringsrum.
Nu vidrörde handen denna kedja, och i det tillstånd,
hvari Ingeborg i detta ögonblick befann sig, grumlades
åskådningen, och minnet förslog blott att sätta denna kedja i den
andras ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
