Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
nhü bosson stube.
ner, och Sigge var på sin post för att speja efter tillfälle att
komma in på slottet. Den gamle svennen kom fram på
förmiddagen, men ännu när den korta dagen var slut och
ljusen började tändas i slottsrummen, var han kvar där inne.
Då öppnades plötsligt portarne, och ett fackeltåg drog ut
öfver slottsbron. Först kommo tvenne svenner, så kom herr
Nils själf och Olof Råd; men mellan dem red på en svart
häst en luftig skepnad, som snarare tycktes vara en ande än
en människa.
Tid facklornas sken såg Sigge och kände fullkomligt
igen det fina, dödsbleka ansiktet. Det var jungfrun, som han
ville gräfva i svartan jord, jungfrun som hvarken talade eller
log. Han grep ofrivilligt efter den korta yxan, som han
ständigt bar hängande vid gördeln äfven under munkkåpan,
men så mycket hade han nu hunnit återvinna sin
kallblodighet, att han fann omöjligheten af att här utföra sin
dödsdom, om han icke själf med detsamma ville uppgifva alla
sina planer på storhet och ära.
Och tåget red helt sakta öfver bron och utför gatan ned
till stranden. Här låg ett fartyg, inom hvars bord Olof Råd
och jungfrun med en del af svennerna försvunno. Fartyget
lade genast ut och hissade segel, men hvart kosan styrdes,
det visste ingen.
. Denna syn var afgörande för Sigge. Han fann lätt nog,
att så länge den farliga jungfrun hvarken talade eller log,
så kunde han vara lugn för henne. Han hade bragt henne
till tystnad, utan att en droppe blod flutit; hon var död utan
att vara död. Han kunde knappast bättre begära, och han
gladde sig i sitt hjärta åt den förtrollade mön. Lugn i detta
afseende, kunde han således ägna sig åt sina tankar rörande
ärkebiskopen, och redan följande dagen lämnade äfven han
Yästerås.
Några dagar därefter inträdde han i stugan hos sin moder.
Hennes trogna vård hade gjort underverk. Riddaren
satt klädd på sängen. Yäl var han blek och matt, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
