Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
xtlb bosson stubb.
Han tyckte sig i en dunkel, oredig dröm hafva sett en ’
ängel stå lutad öfver sig med halsbandet i sin hand, och
ängeln bar hans Ingeborgs drag. »Det är inseglet på din
och min lycka!» — hade den himmelska flickan sagt, och så
hade hon försvunnit.
Långa timmar kunde han sitta med smycket i sin hand
och betrakta de väl arbetade cherubshufvudena och fördjupa
sig i glansen af de skimrande ädelstenarne. Ack, tvenne
ädelstenar visste han väl, som strålade klarare och skönare
än dessa. Det var blicken i hans Ingeborgs ögon, och endast
därför, att stenarne liksom hviskade till honom öm henne,
endast därför var smycket honom kärt och blef honom med
hvarje dag kärare.
Men Sigge klöf med en lübeckbåt, som skulle anlöpa
Kalmar, Östersjöns böljor och kom efter en stormig resa
lyckligen till den nämnda staden. Slottet innehades af Ture
Turesson (Bjelke) för den danske konungens räkning, och för
Sigge, som kom i den svenske ärbebiskopens ärenden, var det
en lätt sak att här få lägenhet öfver till Öland. En af
svennerna på slottet rodde honom öfver sundqj.
Just som han vandrade fram mot Borgholms slott, såg
han vjd det norra inloppet till Kalmar sund ett fartyg
nalkas, som kastade- ankar och satte ut en båt, hvilken tydligen
ämnade sig till slottet. Han fäste sig likväl icke närmare
därvid, efter som han väl kunde förstå, att många bud gingo
denna tid mellan Borgholm och Sveriges fastland, utan
fortsatte sin väg till slottsporten, där han utan tidsutdräkt
insläpptes, och stod inom kort framför prelaten själf.
Denne satt i en stor karmstol framför spiselelden,
insvept i sin fotsida, pälsfodrade röck af violettfärgadt fint kläde,
såsom do högre prelaterna denna tid brukade, när de icke
voro iklädda fullständig ämbetsskrud. Och där satt han hög
och stel och, såsom det syntes, oåtkomlig för alla intryck,
känslolös för allt, som tilldrog sig omkring honom.
Sigges inträde tycktes han icke märka. Han såg liksom
händelsevis upp, och den stränga, befallande blicken gaf till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
