Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.532
nils bosson sture.
öfvergifven, »föga bättre än en eländig man», yttrar en
författare, som lefde ett halft århundrade efter honom.
III.
De tvenne björnramarne.
Ärkebiskopens björnjägare anlände efter en snabbare färd,
än bortresan varit, till Stockholm. Han hade noga öfvertänkt
sin plan och bundit maska efter maska i sitt jaktnät, men
huru han än vände det, så stannade han dock alltid vid en
omständighet, den nämligen, att om nätet behörigen skulle
kunna upphängas i skogen, så måste han hafva en
medhjälpare. Och konsten bestod uti att finna en lämplig sådan.
Med hufvudet fylldt af dessa tankar gick han dagen efter
sin ankomst till Stockholm fram&t gatan, som ledde förbi
Svartbrödraklostret. När han kom fram till Stortorget, tog
han af förbi rådhuset och Bykyrkan och fortsatte sin väg
fram emot slottsporten.
Men här stannade han plötsligt.
Ett stycke framför honom stod en mörk och mager karl,
hvars djupt liggande, men skarpa ögon spelade omkring öfver
den öppna platsen framför Lejontornet. Det var Lukas
bård-skärare. Sigge kände honom genast. Han fann emellertid
sin uträkning vid att på afstånd utspana honom, innan han
närmare inlät sig med honom och affordrade honom räkning
för natten i Yårdsätraskogen. Utan tvifvel var det icke för
ro skull, som den gode bårdskäraren befann sig där, och Sigge
visste af erfarenhet, hvilket öfvertag den hade, sora förstulet
kunde blicka in i en mans handlingar, den där varit eller
kunde komma att blifva honom till någon nytta.
Intet tilldrog sig dock, som kunde på ringaste vis blotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
