Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
Nils bosson stuBe.
som gaf tillkänna, huru lidelsefullt han afbidat mannens
ankomst och de underrättelser, han skulle medföra.
»Herr Nils är i antågande!» var det korta svaret.
Sigge stod en stund stilla, som om han ej rätt
förnummit de uttalade orden, men så slog han sig för pannan och
fattade den talandes arm med en styrka, som kom denne att
jämra sig.
Uppkommen för strandbacken tog han riktningen mot söder. (Sid. 663.)
»Så må jag ropa ve och förbannelse öfver den stund, då
jag hade hans lif i min hand och icke tog det!» utropade han,
gnistrande af vrede. »Guds död. här börja trådarna i mitt
nät gå sönder, den ena efter den andra!»
»Du må väl harmas», inföll vännen, »ty din väf var väl
anlagd, och ränningen gick dig väl i hand... Han kom en
flykting hit öfver älfven, och det var jag viss om, att han
skulle blifva ett lättvunnet byte för herr Erik .. . Men
underliga till sinnes äro dessa riddare, både herr Nils och herr
Sten! För allt hvad jag sagt den förre och som jag tydligen
sett skurit honom djupt i själen, så ville han icke bida en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
