Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»kungen han föb jungfRu solfager hem.»
569
jade belägra. Men då ankommo underrättelser, att berr Erik
Karlsson med en flotta, till hvars utrustande konung Kristian
lämnat understöd, var på väg till Stockholm, och detta
förmådde Nils att lemna Kalmar och skynda till hufvudstaden.
Så stodo sakerna, då Sigge en afton steg in till sin herre,
där han satt i Yarnhems klosterstuga åter igen med visan
om jungfru Solfager framför sig och försjunken i tankar, som
strömmade allt rikare, ju mera han drömde sig in i den värld,
där hans Ingeborg lefde och log emot honom — ett sorgens,
ett dödens leende, så tyckte han, ty bland de lefvande
dvaldes hon icke, det visste han väl.
Det var hans lust, när de allvarligare värfven lämnade
honom en stunds ro, att taga fram denna visa, som han
vunnit för Ingeborgs skull, och som skulle vara priset för
vinnandet af hennes hjärta, — det var hans lust att fördjupa sig
i den gamla visan och tänka och drömma om den väna mön,
som vinkade honom till sig i ett skönare land, där jordlifvets
bländverk förlorat sitt välde öfver människan.
»Med förlof, herre», yttrade Sigge och steg fram med en
frihet och förtrolighet, hvartill hans förhållande till riddaren
berättigade honom, »jag önskade besöka min moder.»
»Din moder!» utropade herr Sten med en ton, som om
påminnelsen om den lilla holmen gjort ett synnerligt intryck
på honom.
»Ja väl, herre, jag brukar, som I väl veten, titta till
henne, och nu har’ jag icke varit med min fot i hennes stuga,
sedan jag kom i eder tjänst. I kunnen så icke säga, att jag ...»
»Nej, nej, käre sven», afbröt herr Sten, som förstod hans
mening, »du skall visserligen få urlof att besöka din moder.
Mig träffar du sedan på Räfsnäs eller hos kungen i
Stockholm.»
Och så gick svennen, och herr Sten blef åter ensam. Men
fram på morgonen kom ett ilbud från konungen med anhållan,
att herr Sten skulle själf komma till Stockholm, emedan
underrättelser inlupit, att herr Erik Karlsson seglade med en
flotta i Östersjön och aktade sig till Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
