Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
NILS BOSSON STUBE.
»Går då Nils Sture- andra stigar, än som kunna trädas
äfven af hans vän?»
Sten såg på honom så kallt och stelt, och likväl darrade
hans sammanprässade läppar, som om han förgäfves sökt
betvinga sin inre rörelse. Men Nils räckte fram sin hand för
att fatta vännens, och då denne förblef orörlig, sade han utan
den ringaste skymt af harm eller vrede, så som en vän bör
tala till sin vän;
»Fordom var det dock icke så mellan mig och dig, Sten,
att vi behöfde frukta att gå i vägen för hvarandra... Jag
har sett det långa tider, att du icke mera är densamme, och
jag har sökt tillföllo att tala till dig... En anklagelse ligger
dold i dina ord, en hotelse i dina blickar ... säg mig det rent
fram, Sten, att vi måga stå klara för hvarandra... Det
ligger mera makt uppå vänskap, än blott och bart en
tillfredsställd önskan för mitt hjärta ... fosterlandets väl, Sten, detta
Sverige, för hvilket vi i så många strider haft lif och blod
osparda...»
»Har jag då svikit min plikt mot Sveriges rike?» sporde
Sten.
Och Nils förstummades af kylan i denna röst. Han stod
svarslös och blott stirrade på sin vän.
»Hvad kan då den blifvande konungen mera begära?»
»Sten, Sten!» ropade Nils, utom sig af smärta vid dessa
ord, »detta är icke vännetal!»
»Men ett tal, som Nils Sture må tåla vid att höra!»
»Och något annat har du icke att säga mig?»
Det låg något så innerligt och rörande i den ton,
hvarmed denna fråga uttalades, att Sten ensamt däraf bort väckas
till besinning. Men sådan makt hade det onda fått med
honom, att han förblef hård och snarare eggades att söka efter
ännu grymmare ord, för att gifva luft åt den harm, hvilken
under långa år legat och grott i hans sinne.
Nils såg, att hvarje tal till hans hjärta var fåfängt, och
han yttrade därför, dock helt långsamt och med tonvikt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
