- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
589

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»KUNGEN HAN FÖB JUNGFRU SOLFAGER HEM.»

589

sin trotsiga blick, när konungen förde Ingeborg förbi henne
fram till herr Sten, som stannat framför sin moder.

Men kungen lade jungfruns hand i riddarens och sade, i
det glädjetårar fyllde hans ögon:

»Nu må man väl kunna dikta en ny rad i den gamla
visan öm jungfru Solfager och sjunga:

Och sveakungens häst jungfru Solfager bär,

Medan vi varde ung!

Han för henne hem, allt till sin hjärtans kär.

Mig lyster i lunden att rida.

Ingen i salen förstod hvad konungen menade, men herr
Sten och jungfru Ingeborg, de förstodo det väl.

Det var en olycka för Nils Sture, att han samma dag,
ehuru något senare, framställde till konungen sin önskan att
draga nedåt Yästergötland. En skymt af den gamla
hårdheten visade sig därvid i konungens blick, och tonen i hans
röst var något kylig. Men han fattade dock riddarens hand,
i det han sade:

»I viljen då lämna oss, just som glädjen bjuder eder gode
vän sin fulla bägäre?»

»Det är för vänskapen jag lämnar glädjen!» svarade Nils,
och äfven han var bestämd till sinnes. Han tillade med
blicken fäst på konungen: »vore det andra tider, så menar
jag, att I själf, konung Karl, skulle vilja följa mig på denna
färden. Den gamle riddaren är väl värd en messa för sin
själaro!»

Konungen förde hufvudet sakte fram och åter och sade
efter en stund:

»Så resen med Gudi, Nils ... kanske, kanske räcker jag
dig nu handen för sista gången!»

Blicken var så forskande och djup, men Nils missförstod
alldeles betydelsen af konungens ord. Ty konungen ville
pröfva ’honom. Låge där sanning i den dunkla anklagelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free