Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592 NILS BOSSON STUBE.
var på färde, men konungen själf tycktes redan från första
stund, han intog sjukbädden, vara af en annan mening än
alla andra. Han talade föga, befallde dock genast, att hans
kansler, gamle Nils ßyting, skulle infinna sig hos honom,
och sedan denne kommit, upptogos konungens tankar helt och
hållet af hans testamente, som han lät kanslern uppsätta.
Så randades den 14 maj. Tidigt på morgonen den dagen
gick Sten Sture, såsom han brukade, in till konungen för
att se och höra, huru denne befann sig. Konungen hade
under föregående dagarne endast genom en matt rörelse med
hufvudet besvarat hans spörsmål. Men denna morgon sade
han med en matt stämma, som förfärade Sten:
»Det lider, det lider, Sten!» Och så tillade han: »jag har
nu mitt testamente färdigt, och jag vill, att du skall höra det!»
Han vinkade ’åt kanslern, som stod något på sidan om
sängen "gent emot herr Sten, att uppläsa testamentet, och
kanslern skyndade att efterkomma konungens vilja. Det
innehöll som vanligt den döendes förfogande öfver sin
kvarlåtenskap till fränder och vänner. Först uppräknades hvad
barnen och mågarne och barnbarnen fingo. Därefter kom
ordningen till herr Sten, och konungens öga följde med spänd
uppmärksamhet dragen i Stens anlete, under det uppläsandet
af hans andel varade. Han erhöll ett förgyldt
silfverhals-band, en röd gyllendukskjortel med kappa och hatt af samma
tyg, allt fodradt med sobel, och därtill en brokig häst, som
varit konungen synnerligen kär.
»Herr Nils Sture», fortsatte kansleren med sin lugna och
torra stämma.
»Herr Nils!» afbröt konungen och slog upp med handen,
allt jämt med ögat fäst på Sten. Men konungen sade intet
mera, och då fortsatte kansleren uppläsandet af dennes del.
Han fick ett fartyg, som låg nybyggdt utanför Stockholms
slott.
Men ännu en gång slog konungen upp med handen och
afbröt läsningen. En lång stund förflöt, och både kansleren
och herr Sten sågo spörjande på konungen. Han låg där med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
