Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»KUNGEN HAN FÖB JUNGFRU SOLFAGER HEM.»
595
»Väl mött, herr Sten, du känner väl dock igen gamle
Bengt bergsman.»
Det gjorde ock herr Sten, och han gick emot bergsmannen
och fattade hans hand samt frågade, hvad hans ärende var
hos konungen.
»Jag söker Nils Sture», svarade gubben, »jag hade nu
fått i mitt sinne, efter som åren tagit till och jag icke kan
veta, när mitt sista stundar, jag hade fått i mitt sinne att
en gång bedja en bön framför helge kung Eriks graf i
Uppsala och begaf mig så dit till Ersmessan ... men där fick jag
veta, att vår höfvitsmän var uppkommen från Kalmar, och
så ville jag se honom än en gång och bjuda honom till min
sondotters bröllop, om det så är Guds vilja, att riket
förunnades fred vid den tiden.»
Gubbens tal, som andades endast frid och det fromma
sinnets lättvunna lycka, ljöd så underligt i riddarens öra.
Han hade endast öga för den svarta natt, öfver hvars mörka
fäste vredens ljungeld skref sina blodiga runor, och så drogs
där upp vid sidan däraf en leende ängd med gyllene skördar
och flitens hammarslag ur det lyckliga folkets hyttor. Men
finnes det ej tillräckligt ljus för att göra natten till dag, så
blir det blott svartare, och så var det med harmen i herr
Stens sinne. Det ljus, som lyste emot honom ur den gamles
ord, tjänade blott att belysa, icke skingra det mörker,
hvaruti han själf befann sig.
»Herr Nils finnen I icke här», sade han något snäft, »han
har dragit ned åt Yästergötland . . .»
»Hm!» mumlade den gamle och såg skarpt på riddaren.
»Det väntade jag icke ... man har sagt mig, att kungen
ligger dödssjuk ... jag tänkte därförv att våran höfvitsmän skulle
vara vid kungens sida ...»
Herr Sten antydde med en betydelsefull böjning på
hufvudet, att det var sant, som sades. Bergsmannen stod stilla
och tycktes grunda på något viktigt. Slutligen sade han, och
stack handen innanför gördeln:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
