Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
KILS B0S80N 8TUBE.
väl förstå, att det var viktiga orsaker, som höllo honom borta,
och det hviskades snart äfven i denna delen af slottet, att
konungen var svagare än någonsin, men icke för ty så kunde
hon icke fullt öfvervinna smärtan af sitt svikna hopp. Då
kom med ens en tärna och sade henne, att riddaren gick på
höganloftsbron, och så skyndade hon dit.
»Sten!» hviskade hon ännu en gång och såg upp till
honom med en blick så full af kärlek, som när vårsolen från
en klar himmel blickar hän till den ännu islupna jorden.
Nu ryckte sig riddaren lös ur de mörka band, som
hållit honom fängslad, och vände sig mot den sköna mön vid
hans sida. Men hon hade sett mörkret i hans blick, och hon
hade följt riktningen af denna blick, och hon såg en syn, som
kom blodet att stelna i hennes ådror.
Där nere på borggården gick mördaren, mannen från den
olycksdigra dagen vid Uppsala, och han bar Sten Stures
sköldemärke, de tre sjöbladen, utsydt på sin tröja. Hemska
förfärliga tankar uppstego och omtöcknade blixtsnabbt hennes
själ, andra tankar följde lika blixtsnabbt, hvilka sökte förjaga
de förra, men den nakna verkligheten stod där lifslefvande,
och. det arma jungfruliga hjärtat krympte tillsammans därvid.
»Det är han», utropade hon, men hade ej makt att
uppbära den förfärliga upptäckten.
Hon föll afdånad i herr Stens armar.
I detsamma kom en småsven springande från riddarloftet
och tillsade riddaren, att konungen kallade honom och med
mycken oro flera gånger frågat efter honom. Flera rådsherrar
hade infunnit sig jämte slottshöfvitsmannen, och konungen
väntade nu blott på herr Sten.
Dennes eget hjärta var nära att brista under tyngden af
de hvarandra motsatta känslor, hvilka fyllde hans själ. Han
måste dock framför allt infinna sig hos konungen, huru
mycket än hans hjärta dref honom att egna sina omsorger åt sin
brud. Han skyndade att föra henne till fruloftet till sin
moder, och sedan han i korthet sagt henne hvad som timat samt
bedt henne försäkra Ingeborg vid hennes uppvaknande, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
