Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i s:t kathakinas klosterkyrka.
607
Men han tvekade likväl.
»Så bråda bud», sade han, »menade jag icke, att fader
Bengt skulle föra till mig.»
»Månde de vara så goda, som de äro bråda», inföll
gubben lifligt. »Ty det skolen I veta, att vinden vändt sig,
medan som I följt eder gamle vän till S:t Karin. Herr Sten
Sture har emottagit slotten af konungens egen hand, och möten
I icke i grinden, så tager han eder riket ur händerna.»
»Sten Sture!» utropade Nils, och hans stämma klang af
en så djup smärta, att det tycktes, som om världen icke haft
en tyngre sorg att skicka öfver honom än den, hvilken
innehölls i bergsmannens ord.
En stund förflöt, utan att han kunde yttra något, och
en hvar af dem, som voro närvarande, fann så tydligt, att
de känslor, hvilka nu rörde sig inom hans barm, behöfde tid
att svälla ut, att det föll ingen in att med ett ord störa
tystnaden. Men kampen inom Nils Sture var våldsam, och det
var ett ögonblick nära, att han dukat under. Det var då
hans öde att ständigt bedragas, och förr skulle han hafva trott,
att Stockholms slott kunnat sjunka i jorden och försvinna, än
att Sten Sture skulle kunna så svika honom.
Han gick igenom de senaste årens händelser, och han såg
tydligare än någonsin, ej blott huru deras vägar skilt sig åt,
utan äfven hvarför, fast han ännu i denna stund ej ville
uttala ordet svek, ej ens i det innersta af sitt hjärta.
Alltsammans var ett elakt spel bakom hans rygg att plocka
frukterna af hans arbete. Och ur denna tanke sprang med ens
fram en annan, den att han skulle med sitt svärd hugga
sönder det lömska nätet och visa världen, att hans makt var
byggd på fastare grund, än att den kunde störtas af en
trolös vän.
Och han såg upp, och stolthet och hjältekraft glödde i
hans blick, på hans panna och kind. Alla väntade, att han
skulle uttala det ord, som skulle framkalla hans val till
Sveriges riksföreståndare.
Men riddarens öga föll på helgonbilden, som stod där,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
