Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
nils bosson stuBe.
Också gjorde han på dem ett intryck, som om Engelbrekts
öga blickat ur hans, som om frihetshjälten själf talat med
hans tunga.
Fru Brita såg med stolthet upp till sin herre och knäppte
i from hänförelse sina händer till bön, och själfve Svante,
som aldrig visade tecken till blödighet, måste borttorka sina
tårar, när han såg, huru de gamle männen med möda kunde
återhålla sin rörelse.
»Där hafven I mitt ord!» tillade Nils, »och fören det med
eder upp till edra hem. När Sverige kallar, så vet jag visst,
att vi skola mötas med svärd i hand att reda faran ifrån oss.
Så visst som jag aldrig ännu dragit svärdet för min egen
skull, så visst kommer det aldrig hädanefter att ske, så höre
mig Gud och Sankt Erik konung!»
»Gud och Sankt Erik beskydde eder, herr Nils!»
framstammade den rörde gubben och tog ett steg fram mot Nils,
som fattade hans hand och varmt tryckte den. »Gud beskydde
eder . . . men jag säger dock och står fast därvid, att
lyckligt vore det för Sveriges land, om dess öden leddes af edra
händer.»
»Af mig, fader Bengt?» afbröt Nils och tillade med ett
vemodigt leende. »Gud själf leder Sveriges öden, han och
ingen annan!»
Men medan riddaren utkämpade sin ädla strid inom sig,
och medan alla hjärtan strömmade honom till mötes och
liksom förtonade sig och gingo upp i den heliga känsla af
uppoffring för fäderneslandet, som stod förkroppsligad i den höga
riddareskepnaden och utstrålade med en gloria af
vördnadsbjudande makt från hans manliga drag, — smögo sig med
ljudlösa steg mörka skepnader utefter kyrkans väggar fram
till S:t Katharinas kor.
Solen hade gått ned, och en mild skymning rådde. Inne
i klosterkyrkan, hvars djupa och små färgade fönster, hvad
heller som var, insläppte föga ljus, var det alldeles mörkt
med undantag af platsen, där kistan med den gamle riddarens
Uk stod och en ringa krets däromkring, så långt, att männen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
