Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i s:t katharina8 klosterkyrka.
615
Mörka tankar uppstego under svennens tal i Nils Stures
själ. Han såg sig omgifven af faror, hvilka han aldrig
kunnat ana, och dèt smärtade honom mera, än han ville tillstå
för sig själf, att han måste kämpa mot fiender, hvilka kunde
nedlåta sig till så usla vapen.
»Det hade jag dock trott», sade han, mera för sig, än i
akt och mening, att det skulle höras af de kringstående, »det
hade jag dock trott, att hvarken herr Erik Karlsson eller
någon af de andra herrarne skulle hafva velat gå mordstig
efter mig.» — Därpå tillade han högt och lade sin hand på
drängens skuldra: »Men du skall hafva tack för din ridt...
Låter Herren mig undkomma den fara, som min stackars
sven velat afvärja, så vill jag rida till Bjurum och låta
sjunga en mässa äfven för honom, och nu bryta vi upp
härifrån!»
Ett ljud, som om någon med flata handen strukit mot
väggen, hördes på något afstånd, och utan tvifvel skulle så
skarpa öron som Broddes eller Hollingers hafva lagt märke
därtill, om icke i detsamma en liten vilsen fågel, hvilken
förirrat sig in under klosterkyrkans hvalf, kommit flygande
fram emot den upplysta kretsen, gjort ett par slag omkring
i koret och så åter försvunnit. Denna omständighet, jämte
tanken på omöjligheten af något som hälst anfall inne i
kyrkan, aflägsnade hos alla hvarje farhåga. Och herr Nils
fattade fru Britas arm, och bergsmännen gingo åt sidan.
Men då steg Hollinger fram. Hans anlete tillkännagaf
en högtidlighet, som vida skilde sig från det om vrede och
hämndlust vittnande uttryck, som spänt hans drag vid
underrättelsen om Fastes död. Han ställde sig framför sin herre
och tog fram under tröjan ett hopviket papper.
»Äfven jag hade något att här beställa, om så I viljen
tillåta det, ty visserligen rörer det eder lika mycket som mig
själf...»
Nils såg på honom med denna innerliga välvilja, som
var honom så egen, och nickade bifallande.
»Som I väl dragen eder till minnes», yttrade då Hol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
