Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622
nilfl bosson stube.
finna den likhet, som förefanns mellan afbildningen på
altar-taflan ur den heliga historien och den verklighet, som här
framstod i den aflägsna klosterkyrkan. Den smärta, som i
detta ögonblick fyllde den ädle riddarens hjärta, kunde väl
efter människomått att döma kallas hans törnekrona. Han
kunde icke, om han lät blicken fara tillbaka genom sitt lif
och granskande genomsökte äfven dess doldaste gömslen, finna
en handling eller en tanke, som haft hans egen upphöjelse,
hans egen ära till mål. Allt hans sträfvande, hela hans själ
hade gått upp i en enda tanke — fosterlandet. Dess lycka
och frihet var målet för hans ungdoms drömmar, för hans
mannaålders gärning. Och nu, just i detta ögonblick, då han
trodde sig hafva fört sitt verk till ända, skulle han falla för
en nidings hand, och falskhet och list föra fosterlandet i en
neslig träldom.
Därför bleknade riddarens kind, därför brann en så
dunkel eld i hans öga. Yäl kunde han med dem, som voro
omkring honom, hafva gripit till svärd, och utan tvifvel hade
de förmått hugga sig en väg genom fiendehopen, men en tanke
därpå föll aldrig Nils Sture in. Det var en fläkt af helge
kung Eriks anda, som lågade inom honom och hvarje
sannskyldig riddare, och den förbjöd ett svärdskifte i Herrans
fridlysta hus. Därpå hade ock den usle ränksmidaren
räknat och under hela vägen hoppats komma öfver sitt rof i
någon af de kyrkor, där det fromma tåget hvilade om
nätterna. Men den trogne svennen, som gaf sitt lif till gengäld,
för att riddaren tänkt godt om honom, hade velat
tillintetgöra denna uträkning.
»Och nu till verket!» ropade nidingen, som här hade
att befalla. »Fram bårdskärare och gör din gärning, tiden
skyndar, och vi må icke utan att nöden tränger fördröja vårt verk!»
Mäster Lukas trädde fram. Han hade från Bjurum fört
stigmännen till Skara, och sedan han gjort sig förvissad om,
att riddaren med sitt följe befann sig där, hade han låtit
männen smyga in i klostret och klosterkyrkan med
tillsägelse att icke företaga något, förr än han själf infunne sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
