Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner öfver ögonen, tror jag nog att man
kunde se på mig att jag hade gråtit.
Vid bordet näst intill mig satt en herre
och läste tidningar, och när han tittade
upp — rakt in i ansiktet på mig — och
jag såg att det var densamme, som
vid middagen på färjan jämt hade kallat
mig gnädiges Fräulein, så — jag vet inte,
hur det gick till, för i och för sig var ju
intet naturligare än att en karl, som för
ett par dar sedan hade rest från Gedser till
Warnemunde, nu kunde vara i Halle —
så blef jag pionröd ända upp till hattbrättet
och fick en ordentlig hjärtklappning. Och
— kan ni tänka er! — när han såg, att
jag var ensam, så kom han strax bort till
mig och frågade, hur gnädiges Fräulein mådde,
och uttryckte, hvilken oändligt stor glädje
det var för honom att så oförmodadt se
mig igen, och om han inte finge
presentera sig?. . . Och innan jag hann så mycket
som öppna munnen, slog han strax hälarna
ihop, rysligt preussiskt och högtidligt, och
bugade sig och sade sitt namn — det lät
precis som om han slog en trumhvirfvel —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
