Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat än den uppslagningen. Hon hade
riktigt tårar i ögonen, när vi skildes åt,
och hon sade, att jag hade varit så
sym-patetisk och deltagande, att det hade gjort
henne riktigt godt. Och hon skulle
riktigt hjärtligt hälsa »die arme Lotte» ifrån
mig . . . Jag kände mig alldeles perplex, kan
mamma nog förstå, men jag var
sympa-tetisk till det sista.
Fräulein v. Wilmenbach bodde på nedra
botten, och jag trodde först, att jag hade
gått miste och kommit in i ett museum.
Salongen var nästan bara möblerad med
étagérer och på dem stodo alla
upptänkliga småsaker af perlemor, snäckor, trä och
tenn och kulört glas, som vid badorter
och turiststationer bruka utbjudas »Zum
Andenken», och som ingen klok människa
någonsin köper. Jag kan inte beskrifva,
hvilket godtköpsaktigt och skräpigt intryck
det gjorde. I synnerhet som alla
möblerna sågo ut att vara riktigt fina och
antika och taflorna öfver soffan allesammans
voro ärevördiga gamla familjeporträtter.
Inne i nästa rum satt fröken v. Wilmen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
