Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wachtleben, så kände jag mig ändå
»un-heimlich».
Hans anade ju inte alls mina kval, men
när tant började tala om lyxen utrikes
(liksom de inte vore lika tokiga öfverallt!)
och hur rädd hon var, att hennes flickor
någonsin skulle förekomma »outrerade»
eller gifva ett tvetydigt intryck, så kom
han till att titta på mig. Och jag måste
ha sett riktigt skyldig ut — jag vet, att
jag satt och hängde med hufvudet —
ty han kom plötsligt till att gapskratta
och jag är säker på att han förstod
alltihop.
Flickorna ville veta allting om mitt
bröllop, och hvilka presenter jag hade fått
och om vår resa. De äro så ledsamma
med sina eviga frågor, och de tyckte att
det var »snobbigt» af faster Julia att ge
mig en silfvertekanna. »Säg hellre
extra-vagant» — sade tant Emilie, och hon
suckade och undrade, hur mycket faster
Julia hade att lefva af. Augusta, som satt
bredvid mig, hviskade och fnittrade så
mycket hela tiden, att jag till sist blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
