Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Liwenburg. Bild ur Stockholmslifvet af Sylvia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är detta Christine?
— Behöfver han fråga det, Janne Olsson I
— Man möter så många ansigten häruppe, som ha
tycke med hvarandra, att jag knappt vågade tro mina
ögon!
— Det är fyra år sedan vi sågo hvarandra, men
fast Janne Olsson är förändrad, om någon är det, så
kände jag ändå igen honom! — Flickan drog en suck
och såg på honom med oförställd beundran. — Han
lof-vade skrifva — återtog hon litet dröjande.
— Den första tiden gjorde jag det också, men . ..
ja, vänta bara till Christine riktigt kommit in i
Stock-holmslifvet, så ser hon nog, att detta inte har sig så
lätt. — Herr Liwenburg skrattade och intog en
bredbent ställning, medan hatten, kastad på yttersta toppen
af hans hår, slängde hit och dit. Flickan suckade. Han
var så elegant, att han riktigt sken; hon vågade knappt
se upp till honom.
— Ja, karlarne äro inte stort att tro på!
— Jaså, Christine har gjort sådana rön!
— Att han kan vara så elak, Janne Olsson! Men
se här kommer man bärande med min kista. Jag har fått
tjenst på Lilla Nygatan N:o 11; min kusin, som varit
häruppe i två års tid, har skaffat mig den.
— Jag vill inte uppehålla henne längre, Christine,
vi träffas snart! — härvid lyfte herr Liwenburg på
hatten med full föresats att undvika Nygatorna, och
Christine sökte göra precist en sådan kompliment, som hon
hemma sett borgmästarinnan göra och som väl var den
minsta ära, hon kunde visa honom. Ack, något
hoppfullare än detta möte kunde hon aldrig ha fått! Framtiden
hägrade för henne med löften, fulla af guld och gröna
skogar och som slutades likt de gamla sagorna: — och
byggde de bo och så lappa de sko! — Ja, huru
leende gick inte Christine gatan framåt! Hon hade sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
