Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Liwenburg. Bild ur Stockholmslifvet af Sylvia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvem kan väl göra sådant arbete som jag? Nu
skall han, min själ, inte kunna undvara mig! Ingen kan
göra maken till mina stöflar! — tänkte han och fann
som säkert, att gubben Grönlund skulle skicka något
bud, för att hemta honom; men det enda svar han skulle
lemna vore ett raskt grepp i budbärarens rockkrage och
en hastig skuff mot dörren. Men om herr Grönlund
skulle sända sin dotter Amelie? En så diplomatisk
spekulation skulle han nog kunna vara tillräckligt knipslug
för att utfundera — hvad då? Herr Liwenburg stod just
i skjortärmarne i begrepp att gå till sängs, då denna
tanke föll honom in. — Hon skall se mitt förakt —
tänkte han vidare — om hon efter hvad som förefallit
vågar sig hit. — Han ryckte utaf sig halsduken med den
oryggligaste föresats att vara obeveklig, ehvad helst hon
skulle föreslå, till och med om hon ginge ända derhän
att krälande i stoftet göra honom eifc giftermålsanbud.
Och med halsduken i hand började han spela öfver
scenen då de skulle mötas.
— Mamsell — sade han och slog armarne i kors
öfver bröstet — jag har inte den äran att känna er,
jag har totalt glömt er bild! Bed er pappa, — som jag
i går tänkte prygla upp, men som jag i clag alltför djupt
föraktar, för att derhän kunna nedlåta mig, — bed er
pappa, mamsell, att han sjelf söker skära till
blanklä-dersstöflor utan någon märkbar söm och som se ut att
vara hopkomna genom trolleri — jag gör det icke! Det
gafs en tid, då jag gjort detta, och ni vet, mamsell,
hvem som expositionens första pris egentligen bordt
tillfalla; den mannen har svurit att hämnas och att ta
lof-ven af gubben Grönlund och har totalt glömt den tid,
då han på en vink af er kunnat offra sitt blod och i en
mörk stund var nog svag att gå ända derhän! — Han
slungade en snara af halsduken och höll den framför sig.
— Men det gick inte så långt, mamsell! Ni ser jag lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
