Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Liwenburg. Bild ur Stockholmslifvet af Sylvia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ver . . . lefver för att förakta er och er familj — ja, ha
ha, förakta!
Då herr Liwenburg uttalat detta sista ord började
han sjunga och hoppade sjungande i sängen, uttalande
ännu en gång: — ja, förakta! — och somnade in under
den högsta extas af manlig stolthet och full af de mest
förkrossande känslor för familjen Grönlund.
Emellertid hörde herr Liwenburg hvarken af nämnda
familj följande dagen, eller följande vecka, eller följande
månad, och det började se ut som om Grönlundarne
kunde reda sig honom förutan.
Herr Liwenburg hade väl tänkt, att de första
upp-finningarne äro genialiska, men att det handtverksmessiga
kan efterapa dem, detta hade han aldrig tagit i
betraktande. Inte heller tycktes han riktigt ha senterat det
gamla ordspråket: »huru skenet bedrager». — Herr
Grönlund hade nu fått namn af en ypperlig skomakare.
Namnet skapar mannen, och om folk derföre på sin första
promenad med hans skodon skulle tappa både sulor och
klackar, så vore han likväl samme ypperlige skomakare!
— Herr Liwenburg slängde bort lästén och spottade
framför sig. — Ack, han skulle likväl slutligen
förödmjuka och förkrossa dem!
— Om jag skulle göra en utrikes resa, till exempel
se Paris — tänkte han vidare. — Inte för att jag stort
skulle ha något att lära, men man skulle tro det, och
detta vore sak samma.
Derpå höjde han sina axlar öfver staten, som kan
bekosta en sångare, en målare eller en bildhuggare
konstresor — hvad nytta gjorde egentligen en sä dan. Den
förutan kunde väl folk nog existera, men han ville se
huru man skulle kunna bära sig åt utan skomakare —
strängt taget: var han inte på en gång nyttig och
artist? På en viss hög ort gynnade man de sköna
konsterna — konsten vore blott att göra sig bemärkt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
