Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mitt sista frieri. Skizz ur stockholmslifvet af Bob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jaså, ni har dömt mig äfven i andra fall än dem
ni omtalat — utbrast den unga flickan, som nu syntes
mig för alltid förlorad, — som ni sade förut, ni kunde
icke hindra er ifrån att draga slutsatser af hvad ni hörde.
Men då ni beslöt er för, jag vet ej af hvad skäl, att
egga min qvinliga nyfikenhet och att framställa dessa
händelser för mig i den dager, ni säger er ha uppfattat
dem, borde ni äfven ha framställt allt, hör ni, allt!
Hon var ond och hon var vacker. Hon kunde ej
vara felaktig, det läste jag i hennes stolta blick. Det
var detta ögonblick jag väntat skola inträffa, ehuru jag
trott att det skulle komma tidigare och icke med
anledning af denna omständighet, hvars omnämnande icke hade
ingått i min plan. Jag trodde ju redan förut så
obe-tingadt på henne! Men, som sagdt, stormen kom icke
oväntadt, och jag lät mitt grofva artilleri rycka fram.
— Ah, Fanny — sade jag, i en ton och en
hållning, som, efter hvad jag tror, icke saknade sin
värdighet, — jag har ett svar äfven för er vrede! — Och
dermed drog jag fram ur fickan ett ark papper och räckte
min förbittrade lilla förtjuserska.
På detta papper lästes i stora bokstäfver följande
ord af öfverväldigande pathos:
»Min fröken! Allt hvad jag sett af er, allt hvad jag
hört om och af er föranleder mig att begära er hand.
Må detta vara svaret på de vredgade ord, jag väntar från
edra läppar. Jag känner er; lär äfven ni att känna mig.
Dessförinnan väntar jag intet svar af er.»
Det vexlar ofta moln och solsken på kärlekens
himmel. Det faller äfven regn ibland. Men det regn, som
nu föll, kom från tvenne himlar — från Fan nys blåa
ögon.
— Ah! ni är då äfven god! — sade hon med en
röst, som tycktes smälta tillsammans med hviskningarne
från det skimrande vattnet ett stycke nedanför oss, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
