Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grannar imellan. Teckning ur stockholmslifvet af Sylvia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syntes af det leende, hvarmed han blåste cigarröken
ifrån sig, under det han i ett soffhörn njöt ett behagligt
dolce far niente. Då och då öppnade han sina läppar
för att säga det lilla melodiska namnet Klara, hvarvid han
fick en ganska kännbar hjertklappning. Ja, herr Doverby
var förälskad! Och som han måhända icke var det för för-
sta gången i sitt lif, så förstod han fullkomligt hvad det
var för känslor, som jagade fram detta väldiga tick tack!
*Det är den vackraste flicka, jag någonsin sett, mild
som en ängel och läraktig som en liten pudel!* tänkte
han och gaf sig en blick i spegeln, i det han fann att
han borde ha allt skäl för att lyckas i sitt tilltänkta
frieri. Han hade ju oklanderliga engelska polisonger,
tänder som en ung häst och ett hår, som villigt reste
sig till den ståtligaste tupé. Det var omöjligt att en
ung flicka kunde fordra ett angenämare utseende hos sin
blifvande herre och man. Det låg tillfredsställelse i
denna tanke, det låg tillfredsställelse i hela hans väsen,
hans ansigte likasom sken. Och nöjd kunde han också
vara. Han skulle bli försatt i det lyckliga predikament
att verkligen kunna kalla den rock, han bar på sin kropp,
för sin. I sin själ höjde han en tacksamhetssuck till de
visa lagtiftare, som beslutit, att den gifta qvinnan icke
sjelf får disponera sin förmögenhet. Ja, så bör det vara
— ett hjerta, en tanke och en kassa!
Men huru stor summa skulle en gång den äl-
skade flickans förmögenhet belöpa sig till? Herr Bar-
kenbom var en så kallad *tät gubbe*. Han hade varit
bryggare; men lagt ner rörelsen och lefde nu som kapi-
talist och husegare ett lugnt och lyckligt lif. Troligtvis
för att ge det någon omvexling var det som han då och
då ökade på sina hyror för de offer, som kallade sig
hyresgäster, och sådana hade han, i det välbelägna huset,
icke svårt att finna. Dessutom hade herr Barkenbom
den vanan, att slå döförat till för alla reparationer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
