- Project Runeberg -  Illustrerad Nisse-kalender / 1873 /
32

(1884)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grannar imellan. Teckning ur stockholmslifvet af Sylvia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

särdeles af sina slägtingar, att döma af den uppmärksam-
het, hon egnade denna individ.

Vid en af dessa promenader till och från närmaste
rum hördes ute i tamburen gubben Barkenboms röst.
Om den unga flickan nyss varit rosenröd som den gran-
naste törnrosknopp, blef hon nu i hast så blek som
en lilja.

*Åh, herre Gud, Karl, det är jag, som narrat dig
hit! Hur skall det nu bli!* ropade hon, och i samma
ögonblick stod den bredaxlade f. d. bryggaren och nu-
varande kapitalisten framför den unge manlige kusinen.
Gubben Barkenbom stirrade på honom som om det varit
hans mening att ögonen skulle rulla ur hans hufvud
och röt:

*Huru understår du dig att komma hit?*

*Jag har kommit för att träffa Klara. Det är ju
morbror inte obekant, att hon och jag .. . att... . att
vi älska hvarandra.*

*Men har jag inte förbjudit er det?*

*Jag kan omöjligt låta bli !* sade den vackra Klara,
hvars tindrande blå Ögon nu simmade i tårar. Hon hade
lutat sitt hufvud mot den gamle mannens bröst och
ehuru hennes ögon stodo fulla af tårar, var deras uttryck
af ljufhet på intet sätt förminskadt. Gubben Barkenbom
vände bort sitt hufvud; men den vackra Klara fattade
med båda händerna om hans ansigte, höjde sig på tå-
spetsarne och. hviskade något i hans öra.

Härvid föll den gamle mannens blickar på Doverby,
hvars ansigte uttryckte den högsta grad af förvirring och
bestörtning.

* Hvari tusan gör ni här?* var herr Barkenboms
ovilkorliga fråga.

Öfver Klaras ansigte for nu ett det mest smitto-
samma leende och hon sade halthögt: *det är min he-
dersvakt! Som jag lofvat farbror, att aldrig på tu man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:42:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nissekal/1873/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free