Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grannar imellan. Teckning ur stockholmslifvet af Sylvia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*Törs jag be herr Doverby formera min blyerts-
penna?* sade Klara, som denna förmiddag syntes hafva
en afgjord smak för att stanna vid fönstret, genom hvil-
ket hon då och då blickade ut. *Den är så trubbig,,
jag kan inte skrifva ett ord.*
Hon stod der midt imot honom, med ögonen
nedslagna mot mattan, och såg så likgiltig och kall
ut, att språkläraren ovilkorligen höjde en djup suck;
men. då visade sig den täckaste lilla krusning vid hennes
mungipor, ögonlocken flögo upp och han såg hennes
ögon gnistra af en skalkaktig munterhet, som var af den
mest bedårande och sinnesförvirrande beskaffenhet.
Den unge mannen föll ögonblickligen på knä och
började: *1 love . . .*
*Det gamla verbet,* afbröt hon nu med det mest
klingande skratt, *har jag ju längesedan kommit ifrån.*
*0, fröken Klara!*
Men flickan, som åter kastat en blick ut genom fön-
stret, sprang nu fram till dörren och öppnade den, och
i samma sekund inträdde en ung man, hvarvid Doverby,
som låtsade söka något på golfvet, reste sig upp ur
sin knäböjande ställning.
*Min kusin,* presenterade Klara, alltjemt med det
strålande leendet i sina ögon, *min kusin . . . herr Do-
verby !*
* Kanske ni vill sluta lektionen?* frågade Doverby,
förtretad att bli afbruten vid en bQrjan, som icke artade
sig så illa.
*0, nej, visst inte! Karl kan ju vänta!*
Kusinen sade, att han kunde detta, samt slog sig
ner i närmaste rum på en stol invid fönstret Troligt-
vis för att denna väntan icke skulle förefalla honom
alltför lång, var det som Klara då och då gick in till
honom, stannade qvar i långa minuter, vexlande med
honom halfhöga ord och hviskningar; och Doverby kom
till den slutsatsen, att den unga flickan måtte hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
