Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En »Lumbye-lock» och ett par nätta stöflar. Bagatell af Anton Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som jag föresatt mig att inte vara hemlighetsfull
och säga: jag är från den lilla lilla stadan A.,
tillstår jag helt uppriktigt, att jag är från den
vackra staden Alingsås och ende sonen till en välmående
enka.
Då jag, Julius Winkler, hade blifvit myndig, började
jag känna att ’stugan blef för trång’ och jag fick begär
att ge mig ut i verlden. Min mor pratade imot, suckade
och lät höra en och annan tanke om, att hon hade väl
aldrig trott, då hon såsom späd gungade mig på sitt knä,
att jag skulle vilja lemna henne och ett sådant litet
paradis som Alingsås. — Men i hvarje paradis fins en orm
och i vårt hade frestaren redan gifvit mig lust att öppna
ögonen.
Att sådant lättast skulle kunna ske i vår kära
hufvudstad, kände jag nogsamt på mig. Efter mycket tal
hit och dit afreste jag slutligen till Stockholm, åtföljd af
så många moderliga förmaningar och farhågor, att om
jag varit nog olycklig att komma ihåg dem alla, skulle
jag hvarken vågat öppna ögon eller öron.
Enligt min mors önskan, skulle jag inackordera mig
hos en gammal faster, som var bosatt i den stora staden.
Detta var, som hon trodde, enda preservativet för mig
att kunna undgå verldens frestelser. Och jag beklagar
mig ej öfver hennes val; ty faster Winkler hade tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
