Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En »Lumbye-lock» och ett par nätta stöflar. Bagatell af Anton Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
döttrar, Aurora, aderton år, en smäktande blondin, och
Clementine, femton år, en liten retsam ’näbbgädda’ —
och dessa tvänne flickor utgjorde snart både min fröjd
och min plåga.
Ifrån första ögonblicket tillbad jag Aurora; och redan
första aftonen var jag öfverlycklig, då min faster, för att
tända lampan, lemnade mig några ögonblick allena.
Aurora satt vid fönstret och gaslyktan kastade sitt
matta sken — jag ber gasbolaget ödmjukast om
förlåtelse! — öfver den vackra flickans mjuka former och
milda ansigte. Beundrande henne på afstånd, hade jag
satt mig i en chaise-longue. Ja, så skulle den qvinna
se ut, som jag skulle älska! Jag tänkte mig lyckan af att
vara den ende, som egde rättighet att blicka in i dessa,
för al|a andra blygt nedslagna ögon, eller att vara den,
som vågade besvara de smittosamma suckar, som då och
då höjde hennes hvita barm. Men o ve! jag rycktes
snart ur mina svärmerier af Clementine, som inkom och
och gladt utropade:
»Rora och Julie, sitta ni här och sofva! Skäms ni
inte, jag skall lifva eder, jag!»
Jag gaf min lilla glada kusin ett par mördande
ögonkast. »Rora och Julie», huru prosaiskt, när man
kände sig värdig att åtminstone kallas för Romeo och
Julia!
»Kära Clementine, du är ju bara barn!» sade
Aurora.
»Och ändå tror jag mig om, att bättre kunna under-
hålla kusin Julie än du! Jag är säker om, att han är en
glad själ, som kommit hit upp för att ha roligt! Spara
derför dina suckar tills notarien kommer, så får du
ackompagnement dertill af honom!»
Notarien! — Det klack till i mitt arma hjerta. Detta
var första graden af svartsjuka. — Notarien! Jag hatade
honom obesedd och, för hans skull, alla notarier i verlden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
