Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En »Lumbye-lock» och ett par nätta stöflar. Bagatell af Anton Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Hvarför inte?”
Sätt dig i soffan, hvila din marterade lekamen och
luta ditt narraktiga hufvud mot kudden här!”
Jag hade lofvat att lyda, och jag gjorde det.
”Och nu,” sade Clementine, ”för att råga måttet af
min godhet, så se här ...” Och hon skyndade bort till
cigarrstället, tog en cigarr, satte den mellan egna
rosenröda läppar, tände och bjöd mig den.
Aurora och notarien inträdde nu, lockade af vårt
glada skratt.
”Clementine! det är för mycken ...”
”För mycken godhet?” afbröt henne Clementine.
”För mycken frihet, som du tar dig, att så här
inträda till en ung man.”
”En ung man, som är som ett lamm och desslikes
min kusin! För resten säger du ju jemt, att jag är en
femton års flicka, ett barn! Och, i hvilken händelse som
helst, har jag inte alls gjort något opassande.”
Jag ville nu artigt lägga bort cigarren; men
Clementine vände sig nu till mig, i det hon gjorde en afböjande
rörelse med handen och tillade: ”du har lofvat, att du
skall lyda mig, rök derför din cigarr, ty jag föredrar
lukten af den framför alla parfymer i verlden, och för
resten, ” -— hon log skälmskt mot mig —” hade du ju nyss
en blodrusning mot hufvudet, just till följe af de der starka
vällukterna.”
Aurora lemnade oss snart åt oss sjelfva, och innan
aftonen var min kärlek till Aurora så slocknad, att jag
började märka, det jag föredrog en liflig brunett
framför en smäktande blondin.
Ett år härefter lemnade jag Stockholm för att helsa
på min mor. Jag reste med det bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
