Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt) - I. En pionier för den finska konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
potism, var till följd häraf en väntad sak. Man
började nämligen med att upphöja till skyarne hvarje
elev, som utgick ur Ekmans skola, och på samma
gång nedsänka i dyn sjelfve mästaren. — Med mindre
larm hade ett så känsligt sinne som Ekmans kunnat
nedstämmas, kanske förtvifia, om icke den
skyddsängel, som stod vid hans sida, hade upprätthållit
honom, eller såsöm skalden så sannt och skönt sjöng
vid hennes graf:
»När han var svag, af striden trött,
när konstnärshjertat halft förblödt,
då var hon stark, då var hon varm,
då stödde hon sin kämpes arm;
och Gud allena visste .
den strid hon bar i egen barm.»’
Och den som vid sin makas sida smålog åt
skram-let, och åter med glädje fattade penseln var
Robert Wilhelm Ekman.
* #
Den 18 Februari 1873 var en lugn tövädersdag.
Svaga ljusstrimmor syntes på himmelen. Det låg
något allvarligt i detta lugn. -
Nu klingade bjellror, en släde stannade vid min
trappa, och innan jag var uppstigen från mitt arbete
vid skrifbordet räckte Ekman mig sin varma trofasta
hand.
»Hvad blåser det nu för vind?» yttrade jag, »då
du, midt på Guds ljusa förmiddag, lemnar ditt staffli
och uppenbarar din hyggliga person i tegelsalen?»
»Jag slutade nyss», blef svaret, »den tafla jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
