Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt) - I. En pionier för den finska konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämt åt Artisternes och litteratörernes pensionskassa,
och jag befinner mig här för att inbjuda dig till
närmare beskådande af granrissamlandet.»
»Tackar oändligen! Men i dag säger jag som
Tunzelman: ’bjud åt de andra herrarne!’ Också jag
önskar ju förr desto hellre sluta min målning af
’Enslingen på Ispois’, den sista måhända i mitt
bilder-galleri, ty snart återstår af de fordne vännerne ingen
mer att tala om. Yi bägge äro i det närmaste de siste.»
»Tills också jag packar in.»
»Det låter du bli. Visserligen äro alla de andra
borta; vår ring är bruten och vår generation snart
utdöd; det Uppväxande slägtet förstår oss inte, och vi
inte dem; men ännu klappa våra hjertan varmt och
ungdomligt för det sköna i lifvet och ännu behöfva
vi ej tänka på den färd från hvilken ingen kommer åter.»
»Imellertid, lofva mig att när stunden är kommen
med några ord upplifva minnet af
Robert Wilhelm Ekman.»
* *
Stunden inträffade redan påföljande dag. Sörjande
stod jag vid den så ofta pröfvade vännens dödsläger,
tryckte den kallnade handen och framstammade:
»Själens hänryckning för allt hvad rättfärdigt,
ädelt och godt, som är menniskan värdigt,
fasthet som klippan vid bränningars svall,
trohet mot Gud och ett känslofullt hjerta,
styrka och fromhet i medgång som fall:
det blir åminnelsens tröst i min smärta,
det vill jag tänka, då åren framskrida,
vexlande hän,
trofast som du, när du satt vid min sida,
gaf mig ditt handslag och kallade vän.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
