Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gratiens ättlingar. Ur Kapten Gullivers papper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dangömd för stora verlden, och det samma kan sägas
om en dotter till henne, en gömd gratie, uppfostrad i
Tyskland och sedan gift i Stockholm med en tysk-svensk
konstnär. Hennes lif blef kort, men under en kort
period var hon i sitt hem själen i en liten krets af
beundrande skriftställare och konstnärer. Bland desse
senare var Wilhelm Wohlfart en af dem, som
förgäf-ves sökte få ett troget porträtt af hennes skiftande,
lifliga drag. Föga lycklig som målare, vår dock
Wohlfart bättre som dekoratör och lyckades förmå den
unga ^ratien att visa sig i en tablå vid ett
galaspektakel å Kongl. operan. I tablån skulle Svea, Nore och
Dana framställas. Augusta Fersens sondotterdotter var
Dana och fru Zelma Kinmansson var någon annan af
de tre. Hvem den tredje var, har fallit mig ur minnet.
(Fanny Westerdahl?)
En dotter till denna gratie begrofs nyligen* en
sommardag på Nya Kyrkogården, helt nära Solna kyrka.
En talrik menniskomassa hade tågat ut, och långt efter
begrafningsaktens slut såg man nyfikna menniskor
beskåda kransame på grafven. I korrespondenser till
landsortstidningar lästes, att en af hufvudstadens
skönaste qvinnor blifvit begrafven. Augusta Fersens, den
första gratiens, sondotters dotterdotter kunde också under
höjdpunkten af sin ungdom kanske i fråga om blott
qvin-lig fägring ha öfverglänst Kellgrens alla tre gratier, men
»skada, skada, blom stringens tid är så kort»,
sjunger en göteborgsskald.
I lifstiden var hon en älskvärd och behaglig skönhet,
* Detta skrefs i början af 1880-talet.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
