- Project Runeberg -  Illustrerad Nisse-kalender / 1893 /
114

(1884)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gratiens ättlingar. Ur Kapten Gullivers papper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hennes skönhet pryddes af smakfull, elegant toalett
och ett smakfullt ordnadt hem.

Men skönheten är naturens verk, och gratien i
dess fulländning är ett verk af konsten, och dertill ett
aristokratiskt verk af konsten. Aspasia lefde i en
aristokratisk republiks hof, Ninon de 1’Enclos och våra tre
gratier-grefvinnor lefde i de högsta kretsar: det första
och sista vilkoret för att vara gratie i hvarje
fingerspets, i hvarje liten osynlig skrynka. Det högre
skådespelet kan också af en skönhet dana en gratie, men
detta högre skådespel för ju till de högre kretsame,
manar fram drottningar, prinsessor o. s. ,v.

Ett drag från den aflidna gratieättlingens
dödsbädd är märkligt nog. Öfver sängen hängde ett
olje-porträtt af den döende, måladt af en ryktbar
historiemålare och professor vid akademien. Porträttet var
taget i den döendes spädaste barndom, det var en bild
af ett litet flickebarn, som med förtjusning håller fast
en nyss erhållen pepparkaka mellan sina små fingrar.
Det var så att säga en föregångare till Amalia
Lindegrens »flickan med apelsinen». Det var kanske den
döendes äldsta barndomsminne, äldsta minnet af det
första hemmet och den döda modern. Efter nära
tvåårig tärande sjukdom kom slutligen den sista långvariga
medvetslösheten och bristande talförmågan. Men strax
före Sjelfva dödsarbetet öppnar den döende ögonen,
blickar mildt på porträttet och sjunger med barnslig
men tydlig röst orden till en vaggvisa, som hennes
mor plägade sjunga för henne. Derefter ropade hon
som ett klagande barn: »mamma, mamma!» och afled.
Flere voro närvarande och grepos djupt af denna
förening mellan vaggan och grafven. De sade
enstämmigt, att hon dervid hade ett förklaradt, himmelskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:43:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nissekal/1893/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free