Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterdröm. Poem af Folmer (efter v. Gaudy)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinterdröm.
(Efter Fr. v. Gaudy.)
#ing vresigt bränsle slickar blekblå flamman,
hon leker gladt kring redan kolad brand;
små gnistor spraka, glöden sjunker samman,
att nära elden dröjer tröttad hand.
I stirring ögat ser hur kolen glimma,
och askans tysta språk är: Glöm och göm!
Och lätt, som rökens skyar hädan simma,
förflyter bild i bild och dröm i dröm.
Från Jcala grenar dråser rimfrostglitter,
i käladt väglag fordon gnissla gällt.
Derute hörs ett ängsligt fogelqvitter. . .
mång’ vingad vintergäst sig förestält.
Af blomster äro mina rutor täckta:
ett broderi, ett stelt, i silfversöm —
De döda blommor, så till gengång väckta,
de äro hädansofne vårens dröm.
Till tyste drömmarn mildi en qvinna nalfcas:
hans första kärlek ifrån lifvets vår.
Af hennes smekning fårad panna svalkas
och blidt hon stryker vännens blekta hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
