Handledning uti nivelleringskonsten / 36-37 (1853) Author: Adolf Helander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - §. 8. Enkel och sammansatt afvägning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stått lika högt för båda observationerna, så vida icke
stationspunktens läge i hänseende till ändpunkterna jemväl skall
undersökas; här kan instrumentet till och med vara något felaktigt, utan
att resultatet blifver det, emedan dermed felas lika mycket åt begge
sidor; här försvinner skillnaden emellan verklig och skenbar
horizontal-linie, och refraktionens inflytande på syftningen blifver här
äfven oskadligt; och slutligen kan äfven afståndet emellan de
ställen, hvilkas skillnad i höjd skall bestämmas, här vara dubbelt
större, än vid förra sättet; i anledning af alla dessa fördelar anses
afvägningsmethoden från midten både för den säkraste och
beqvämaste, samt den som derföre också i allmänhet företrädesvis bör
användas.

Sammansatt afvägning. All sammansatt afvägning är
egentligen endast en samling af enkla afvägnings-operationer, hvadan
ock den sammansatta afvägningen förrättas på samma sätt, som
den enkla, således antingen från någon ändpunkt eller från midten
af hvarje station. Från en ändpunkt tillgår afvägningen sålunda,
att man för hvarje följande station uppställer instrumentet der,
hvarest afvägningsstången förut stått, hvarigenom, efter mätning på
vanligt sätt af syftliniens höjd öfver marken, man alltid får två och
två punkters inbördes höjdskillnad bestämd; men, af samma skäl, som i
det föregående äro anförda vid enkel afvägning, är det endast
undantagsvis, om ens någonsin, som sammansatt afvägning från en
ändpunkt bör kunna komma i fråga, hvarföre en närmare
beskrifning deröfver torde vara öfverflödig.

Sammansatt afvägning från midten.

Fig. 20.

För att enligt denna method afväga marken från 0 till 4 (se
fig. 20 även[1] vid slutet af boken) med dess doceringar, så uppställes
instrumentet först i A, hvarefter, och sedan detsamma blifvit
behörigen justeradt, afvägningsstången uppreses vid utgångspunkten 0,
och brickans höjd på stången observeras och anmärkes, när
stångföraren passerar förbi instrumentet (i händelse denne ej sjelf
förmår göra anteckningarna). Sedermera uppställes stången vid
punkten 1, ungefär lika långt från A, som förra distancen från A till
0, och denna vid syftningen nu funna höjd annoteras, då
instrumentet bäres förbi punkten 1, hvarest stången ännu qvarstår,
intilldess samma punkt blifvit ånyo observerad från instrumentets
andra[2] station, för behörig jemförelse mellan de olika horizonterne.
Nu uppställes instrumentet t. ex. uti B, då stången omvrides och
brickan nedskjutes till dess midten kommer i den nya syftlinien, då
brickans höjd observeras och antecknas under den sist funna
höjden, inom en clausul med denna, såsom nedan kommer att visas, på
det man må erinra sig, dels att denna puukt är en och samma,
fast från olika håll observerad, samt dels ock, att skillnaden mellan
de inom denna clausul stående siffror kommer att utvisa huru
mycket instrumentet vid sednare stationen stod lägre (eller högre) än
vid den förra. Derefter uppställes stången i punkten 2 och höjden
observeras; qvarstår så medan observation till samma punkt ånyo
sker från en sednare station C, o. s. v., intilldess man upphunnit
sista punkten 4. Antag härvid, att syftliniens höjd vid punkten 0
t. ex. varit 342’" (3’4"2’"); vid punkten 1 från instrumentets
första station 464’" och vid den andra 228’"; vid punkten 2, 240’"
och 442’"; vid punkten 3, 96’" och 122’", samt vid punkten 4,
364’"; så sker anteckningen häraf på efterföljande sätt:

Distance alnar.	Höjder	Samma horizont.	Profilhöjder.
342		— 342 =	0 ( = borizontal-linien).
280.	464 228	} — 464 =	— l22.
260.	240 442	} — 476 =	— 134.
200.	96 122	} — 130 =	+ 212.
220.	364	— 372 =	— 30.

Vid första stationen i A hafva här tvänne höjder blifvit
observerade, neml. 342 och 464, hvilka tecknas på ett medhafdt papper
under hvarandra. Nu flyttas instrumentet till B, under det stången,
såsom ofvan nämndes, qvarstår vid sistnämnda punkt, hvilken
sednares höjd nu ånyo observeras och finnes vara 228, som sättes under
464 inom samma clausul, hvarefter stången uppreses i punkten N:o
2, der höjden är 240, som vidare tecknas under den näst
förut observerade. Denna pnnkt blir åter observerad äfven i 3:dje
stationen, der höjden blifver 442, som nu sättes inom samma
clausul med 240, o. s. v. Vid hvarje efterföljande station har
instrumentet stått olika högt mot i första stationen; denna skillnad i
höjd hvardera gången utvisa, enligt hvad redan blifvit nämndt,
de siffror, som stå inom eu och samma clausul, och dessa
clausuler blifva i antal alltid en mindre än antalet af stationer. Emedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>