Handledning uti nivelleringskonsten / 64-65 (1853) Author: Adolf Helander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - §. 17. Om afloppsgravar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sådan lutning, som sidoväggarne hafva mot bottnen i N:o 2
här ofvan, kallas vanligen hel docering, då GH eller KL i sådan
händelse är = HM eller KN, och HK = MN, hvarföre vid hel
docering grafvens öfre bredd är = 2 gånger djupet + bottenbredden,
och hvarigenom sidoväggarne mot bottnen formera vinklar om
hvardera 135°. Vid N:o 1, der AB = ¹/₂ BE, och CD = ¹/₂ CF, blir
grafvens öfre bredd = enkla djupet + bottenbredden och kallas
denna lutning vanligen för half docering, hvaremot N:o 3 visar
dubbel docering eller OP = 2 PS och QR = 2 QT, samt grafvens
bredd i dagen således = 4 gånger djupet + bottenbredden. I
mycket fast eller särdeles stark lerjord kan det vara tillräckligt med
half docering, i mindre fast jord gifves hel docering, men i sandig,
eller lös jordmon i allmänhet, dubbel docering. Någon gång torde
det väl äfven kunna inträffa att det vore ändamålsenligt att antaga
OP = 2 PS / 3 eller GH = ³/₄ HM o. s. v. I lös och vattensjuk mark
lemnar man vanligen ej grafven i första hand den fulla docering,
hvarken till bredd eller djup, som den rätteligen borde hafva,
emedan det i marken befintliga vattnet en tid bortåt lätt orsakar
utskärningar, hvarföre först sedan detta mesta vatten bortskaffats och
marken erhållit mera fasthet, man låter grafven utvidgas till fulla
dimensioner.

Om en afloppsgraf ändamålsenligt skall anläggas och onödiga
kostnader derefter undvikas, så är en noggran afvägning och
fördelning af fallet så mycket nödvändigare i mon som detta är
mindre betydligt i förhållande till grafvens hela sträckning. Är fallet
obetydligt så äfventyrar man att ej få den nytta af anläggningen
man åsyftat, emedan ofta tillräcklig vattenmängd ej kan genom
grafven bortföras, i anseende till vattnets ringa hastighet deruti, då
återigen, om fallet är allt för starkt, bottnen lätt utrifves, hvarigenom
den öfre bredden blir mindre än den i förhållande till djupet borde
vara och varit beräknad till, hvilket kunde orsaka strandens slutliga
instörtande, då man således äfventyrar öfversvämning eller att
grafvens riktning helt och hållet komme att blifva förändrad. Då
emedlertid lokalen är sådan att starkt fall ej kan undvikas, bör bottnen
anläggas terrassformigt och vid hvarje afsats såväl bottnen som
sidoväggarne beläggas med sten eller skyddsmurar.

Skulle en afloppsgraf anläggas i särdeles lös och finkornig
sandjord, så är det knappast tillräckligt att gifva sidoväggarne en
dubbel eller än större docering, utan desamma måste dessutom, för
att ej nedrasa, beläggas med torf, om ock endast tillgång på sämre
sådan är för handen. I brist af torf kunna vissa bindande grässlag
uppdragas å sidoväggarna, såsom "Elymus arinarius", "Carex
arenaria", "Triticum repens" eller "Agrostis stolonifera."

Antag nu nedanstående figur såsom utvisande så väl plan som
profil af trakten, hvarigenom en afloppsgraf borde anläggas.

Plan.

Profil. Fig. 33.

På det vattnet uti en afloppsgraf med behörig kraft måtte
blifva framdrifvet och tillfälliga mindre hinder deruti ej förorsaka
stockning och öfversvämning, så är det nödigt att bottnen gifves
docering, hvilken sednare plägar beräknas till minst en half fot på
1000 fots längd eller helst en hel fot på lika längd, då den likväl
kan anses vara fullt tillräcklig. Härutaf följer, att, om fråga är
att aftappa eller sänka en sjö e. d., man ej får beräkna
sänkningen lika med hela det fall, man genom afvägningen funnit, utan
altid med afdrag af ¹/₂ à 1 fot för hvarje 1000:de fots längd, på
sätt af det följande närmare kommer att visas. Skulle sjöns yta
sänkas till ett bestämdt djup eller också sjön fullkomligt aftappas,
och den förrättade afvägningen i dessa fall utvisa, att grafvens
botten kan lemnas än större docering än ofvan blifvit antagen, så
rättar man sig efter omständigheterna och gifver således det fall, som
kan åstadkommas, emedan vattnet derigenom hastigare blir
aftappadt; dock, om fallet är allt för stort, och grafven ej med lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>