Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domliglier. Ingen boktryckare hade den tiden idé om att begagna
sig af regelbundet graderade stilar, eller oin de olägenheter han och
hans efterkommande ledo genom denna oregelbundenhet. I början voro
typerna mycket stora; de minsta under femtonde århundradet voro de
af Andreas Torresanus i Venedig 1498 använda, der texten är satt
med bourgeois och noterna med petit. Nonpareille användes först i
midten af sextonde århundradet af Claude Garamond i Paris och
diamant (sédannoise) å 5 punkter göts 1625 af Jean Jeannon i Sédan,
Småningom började man dock fastställa ett system, efter hvilket
hvarje kägel stod i ett visst förhållande till de öfriga.
De första försöken att bringa kägeln i system skedde i England,
1 sista hälften af 17:de århundradet.^ Här öfverenskom man att antaga
den engelska foten som normalmått: ett visst antal m, satta öfver
hvarandra, skulle gå på en fot, nämligen af pearle (perl) 184, nonpareil
150, brevier (petit) 112, long primer (corpus) 92, pica (cicero) 75,
english (mittel) 66, great primer (tertia) 50, paragon (text) 46, double
pica (dubbelcicero) 38, two-line-english (dubbelmittel) 33.
Man ser häraf att 2 perl då voro = 1 corpus, 2 corpus = text,
2 mittel = dubbelmittel. Vid fördubbling af petit och cicero är dock
resultatet otillfredsställande. Denna indelning bibehölls i England ett
helt århundrade. Först i slutet af adertonde århundradet inträdde en
reform. Denna gick dock icke ut på att få kägeln indelad efter en
bestämd enhet, utan inskränkte sig till en förändring af kägelns styrka,
måhända för att nå en likhet med det nu bekanta franska
punktsystemet. Så t. ex. skulle icke mer, såsom förut, gå 75, utan blott
7172 cicero på en engelsk fot, hvilket redan fordrade en väsentlig
förstärkning af kägeln. Endast mittel behölls oförändrad. De teoretiskt
faststälda 71V2 cicero å en fot följas dock icke i praktiken, ty nästan
alla gjuterier gjuta cicerostilen så att 72 rader gå på en fot. Cicero
och nonpareille äro dock de enda stilar som gjuterierna hafva lika, alla
öfriga käglar variera mer eller mindre; d. v. s. England saknar ännu
helt och hållet ett praktiskt kägelsystem. Enligt det faststälda måttet
skulle på en engelsk tum gå: 4V3 great primer, 5V2 english, 6 pica,
7 small pica, 8V3 long primer, 9V2 brevier, 12 nonpareil och I7V3
diarnond (half bourgeois); samt dessutom att double pica = 2 small
pica, paragon = 2 long primer, great primer = 2 bourgeois, english =
2 minion, pica = 2 nonpareille, small pica = 2 ruby, long primer =
2 pearl, bourgeois = 2 diarnond och brevier = 2 minikin (gem).
Stil-höjden skall vara n/12 eng. tum, utslutningen % tum och
stereotyp-utslutning ö/6 tum. The Patent Typefounding Company har upptagit
ett af J. R. Johnson uttänkt system, kalladt »monometrical». Efter
detta system delas nonpareille i 10 delar, kallade punkter, sålunda:
nonpareille 10, minion 12, petit 13, bourgeois 14, corpus 16, small
pica 18 och cicero 20 punkter o. s. v. Om man utgår från det
vanliga: 6 cicero på en engelsk tum, så skulle cicerokägeln vara 4,2 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
