Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycka kartor, år 1839 med general-postkartan öfver den österrikiska
kejsarstaten i fyra blad, hvilken såsom ett medelst rörliga typer
fram-bragt, rent typografiskt arbete skördade allmänt bifall och vid
industriutställningen i Wien af juryn belönades med guldmedalj.
Den vigtigaste uppgiften för typograferna var att med så enkla
och på samma gång billiga medel som möjligt medelst rörliga typer
noggrant och tydligt angifva hvilka som helst båglinier, såväl som de
på kartor förekommande linier hvilka utmärka berg, haf, sjöar, floder,
stränder, vägar, gränser etc.; att med särskilda tecken utmärka städer,
byar, fästningar, post stationer m. m. Ingen, som känner svårigheterna
vid ett dylikt kompliceradt arbete, skall kunna betvifla vigten af
ifrågavarande uppfinning, hvilken långt ifrån är att betrakta såsom fulländad,
utan helt säkert ännu kan fullkomnas på mångfaldigt sätt.
A. Mahlau, då sättare i Berlin, sedermera boktryckare i Frankfurt
a. M., uppfann en metod att sätta kartor, som otvifvelaktigt kan anses
som den hittills fullkomligaste. Han började i Deckerska tryckeriet
med en plan af industripalatset för verldsutställningen år 1851, och
derå voro de utstälda föremålen angifna, hvart och ett på sin plats.
‘Öfver sina senare försök yttrar han sjelf:
Jag valde af kartan öfver Tyskland det öfra högra hörnet. Först
lät jag gjuta så många nonpareille-fyrkanter, att jag dermed kunde sätta
hela kartan. Ytan af dessa fyrkanter lät jag göra fullkomligt jemn
och glänsande, och satte dem tillsammans på så sätt, att 16 och 16
stodo med signaturen åt hvar sitt håll, hvarigenom ytan fick utseende
af ett schackbräde.
Härpå ritade jag teckningen på tunt postpapper, på hvilket jag
uppdragit ett nät som noggrant återgaf rutorna, sådana de voro bildade
af fyrkanterna. I dessa rutor tecknade jag kartan; sedan ritningen
var färdig, tog jag ett andra postpappersark, hvilket jag öfverdrog med
trycksvärta. Derefter lade jag den svärtade sidan på fyrkanterna, der
ofvanpå teckningen och uppdrog så med en ål linierna, hvilka syntes
genom det tunna papperet. På detta sätt Öfverförde jag teckningen
på fyrkanternas yta med trycksvärta, hvilken, sedan den torkat, icke
så lätt nöttes bort.
Det nu följande arbetet kan nästan liknas vid korrigering, ty jag
lyfte med ålen nonpareille-fyrkanterna, hvarå stadtecken stodo, och
nedsatte motsvarande mindre eller större, en eller två gånger ringade
tecken och samtidigt namnet der bredvid på den plats der linier minst
förekommo. Sedan detta mindre tidsödande arbete var verkstäldt,
började jag insätta flodlinier och samtidigt dermed gräns- och väglinier.
Härtill använde jag messingslinier å åttondedels cicero, som för
gräns-linier voro punkterade, för väglinier fina och för flodlinier grofva. Innan
jag skred till någon vidare bearbetning af dessa senare linier, afskar
jag en ungefär mot flodens längd med sina krökningar svarande längd
och skrapade henne nära intill å ena sidan. Härefter skar jag från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
