Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vublina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alcides.
Är ej vårt Grekland härligt? — Vinden sväfvar
Med stulna kyssar från Chariters mund:
De hvita blommor i Orangens lund.
(Några lätta jordskalf märkas *)
Norrman.
Hvad? Jorden sjelf, for Turkens boja bäfvar!
Alcides.
Naturen spritter ur sin korta blund:
Hon rör sig blott när hon med rosor lindar
En nyfödd vår, vid karlig modersbarm.
Flbre UtläNDNINGAU (med hänryckning).
Vi andas på en klassisk jord, hvars minnen
Så tidigt eldat våra unga sinnen!
Alcides.
All mensklig storhet ädla själar gläda,
Och, värdige Lykurgi fosterbygd,
J hafven gått att denna jord beträda,
Som skolan var för kraft och hjeltedygd.
(Visar dem i fjärran en fornlemning, hvars murar är o
öfverväxte med oliv-träd.)
Se! ännu höjer sig, oliv-bekransad,
En lemning från den svundna kämpatid,
Då Spartas enade familj var gifvet,
Att fri åt jagt och vapen helga lifvet.
För de fleste bland mina lasare torde det ej vara obekant,
att varen i Grekland gifvet sig tillkänna genom detta
Natur- fenomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
