Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vublina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Noraman.
Ej sagan, som clen fromme Gubben täljde
Om Greklands skyddsgudinna, villat mig:
Säg hvi Vublina krigets yrke väljde?
Så högt ej Qv innan kan förneka sig,
Att blott för ryktbarhetens glans hon lemnar
Den bana huld naturen henne ämnar? ■—
Alcides.
Nej! ryktets skimmer hennes själ ej dårat,
I bildningsskolan af ett fjerran land
Ett odeldt qval nog länge hjertat sårat,
Ett deladt öde löser tungans band:
Fem bröders och min faders dödsrop mana
Den älskade till hämd på stridens bana!
Af bödelsbilan deras lif blef sfcördadt —•
Ty allt hvad menskligheten dyrbart är:
Dygd, ära, oskuld, ingenting blir vördadt
Der despotismens furie spiran bär —
Ett lika öde äfven mig var ämnadt,
Om ej en ädel Frank mig fristad lemnat.
Vublina (anländer i en praktfull
slup och blir, dd hon nalkas flottan, hälsad med den
honnör, som tillkommer hennes rang sdsom
Befälhaf-varinna; under det hon ambarkerar pd Chef-Skeppet,
uppfylles liften af lifliga hurrarop; den förste, som
möter henne, dä hon öfverstigit relingen, är ÄLCIDES
hvilken hon uppmärksamt betraktar).
Gud, freinling! hvad din åsyn mig förvillar! —
llur’ underbart mitt modershjerta rörs! —
Jag bäfvar för dét svar min oro stillar,
Och dock förgås jag, om ej frågan görs:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
