Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnessång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— »a —
Ӂr det endast viudens makt, som drifvit
Hafftti soner till Tromathons ö?
Bäfven, om J Nuaths dotter glfvit
Frihetaord, och vapnen er att dö!
Svage Främlingar! J skolen falla,
Och min ’hämdlutt i ert blod skall svalla!
Vet, Oithona ar den striles glans,
Som är tänd att endast mig förtjusa!
Och dn ville hit pi rofvet rusa
Som en örn frän lätta skyars dans?’
Dåre! det ar mitt: tro ej på skoning!
Aldrig ser du mer din faders boning.”
Gaul.
År jag for Dunrommath okänd? Svara,
Mins du Mornis allbekanta svärd?
Har du glömt, hur* det ur stridens fara
Re’n engång dig dref i ömklig fard?
Rundt omkring dig tusen stridsmän vaka,
Men var viss, jag träffar dig! Tillbaka,
Stoftets usle son, i högmod närd!
Gaul ir ej af de svagas slägte,
Och den gnista, som min ära väckte,
Lågar blott att bli sitt ursprung värd.
Dock, välan! Du pröfva vill min klinga:
Fröfva ock, att henne undanspringa!”
Gaul éteg nu fram. Hans vapen blänkte.
Röfvarn, feg, in i sin här sig drog.
Hämnarns lans dock i hans bröst sig sankte,
Mornis svärd se’n af hans hufvud slog.
Trenne gånger Gaul sågs det skaka,
Vredgad: rådlfa, flyende tillhaka,
Vek Dunrommaths här. På klippan låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
