Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnessång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
For min »Taga arm en främling Tar.
Snart Dnnrommath mig pä hafvet förde,
Der hans hån och stormens tjat jag hörde
Som de spända seglen fjerran bar. —
Fly, o, Gaul! Se, Dunrommsth ljungar
Fram, mot dig, en skar af pilar slangar.
Gadl.
Skalle jag för stridens fara bäfva?
Är mitt 8värd ej ock min Tapenbror?
Skalle Mornis Son i fruktan sväfva,
Der din OTän fräckt sig säker trorf
Nuaths dotter! dröj i grottan stilla:
Snart jag röfrarns nidingsblod skall spilla.
Skynda, Morlo! bringa hit min lans!
Manstark fienden till stranden tågar;
Låt oss spänna våra fäders bågar,
Kogret dåna må i solens glans!
Få Ti äro: men Tår kraft ej felar;
Modets styrka jemlikt striden delar.” —
Nuaths dotter satt i grottan sluten:
Glädje tändes på den sorgsnas hy,
Lik en ljungeld; mellan molnen bruten,
Som försTinner i en stormig sky.
Men, fast hjertat ny förtröstan kände,
Tår fullt ögat sig mot fästet vände,
När Dunrommath mötte Mornis son.
Ilskna löjet på hans läppar skälfde,
ögats svarta bryn sig trotsigt; hvälfde,
Blicken gnistrade föraktets hån,
Då. Dunrommath dessa orden ryter,
Lik en ström, som fram ur klippan bryter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
